April

27.4.2012

På Light railen (spårvagnen) hände något underligt. Ett barn i ett års åldern skrek. Inte fruktansvärt högt, men så att det hördes i hela vagnen och hela vägen. Har aldrig hört det här förr. Inte är det tydligen normalt, för det var inte som i Finland där ingen bryr sig. Här var precis hela vagnen involverad o alla, kvinnor som män kommenterade eller skrek hjälpsamma råd. Två försökte distrahera barnet genom att klappa i händerna, en person erbjöd en nappflaska. Mormor, som bar barnet på ryggen, nöjde sig med att guppa litet på barnet, vilket inte hjälpte alls. Svårt att säga, men antagligen tyckte hon det var lite pinsamt. Dock bibehöll hon samma min o kommunicerade inte med de andra.

Det är förresten vanligt här med mor/farföräldrar som har barnbarn med sig. Mest bärs barnen i famnen, men vagn är nog ganska vanligt också.

Folk här i New Territories är ohyfsade, säger de som kommer från Hong Kong Island. Det är mycket inflyttade kineser, som inte kan köa t.ex. De klämmer sig gärna förbi när helst tillfälle ges. Men underligt är också att folk föredrar att sätta sig på yttersta bänken i en buss, inte vid fönstret. Så man får klämma sig förbi när man sätter sig, inte när man skall ut, som i Finland. Folk vill också helst sitta ensamma, o byter till tom rad genast om möjlighet ges.

Po Toi

Vi tillbringade tre dagar på Po Toi, en ö ute vid havsgränsen. Eller åtminstone gränsen till Kina, för det finns ännu Kinesiska öar utanför. Ön är stor som Utö ungefär, o man kan bara gå på en liten del. Från ände till ände tar det ungefär en halv timme. Vi bodde hos en fågelskådare som hyr ett litet hus av en öbo. Annars allt bra, men en kontakt var inte i kopplad, så elen fungerade inte på övre våningen där vi skulle bo. Pga av vissa språkproblem, hittade vi inte rätt kontakt. Så vi sov i nedre våningen, där det blev ganska hett eftersom luftkonditioneringen inte var på tillräckligt hög nivå. Så fanns det mygg också. Efter att ha gått i duschen för att kyla av mig 2 gånger beslöt jag mig för att sätta upp vårt myggnät o så vaknade vår hyresvärd o fixade luftkonditioneringen. Sen sov vi som stockar. Följande vecka gick generatorn som hela ön är beroende av sönder o varenda kotte for till fastlandet. Utan el går det inte.

Vi bodde i det lilla blå huset bakom terrassen:

o sov här:

Duschen var bara en slang med kallt vatten, men ack, så otroligt skön efter en svettig o myggig dag. Vi hade egen restaurant också, eftersom ägaren har restaurant, men inte var på plats. Enkelt att göra mat o skönt att sitta på terrassen o titta ut över havet o ta en öl. När det inte fanns mygg dvs. Då blev det snabbmat.

Egen restaurant

Det är svårt att välja mellan att svettas o att stå ut med myggorna. För det mesta är det bättre att svettas, men rinner gör det hela tiden. Biten blir man ändå, hur väl man än täcker in sig.

Ön var alltså lite som hemma i skärgården hos oss, men skillnaden att fåglar fanns det väldigt lite av. Vi tittade ut över ett nästan tomt hav i tre dagar. En fågelobs per timme kanske. Fartyg fanns det däremot gott om, Antero räknade till 144 i något skede, o vår värd hade en app där man kunde titta efter var det kommit i från, vart det var på väg o deras position. Så kunde vi se hur långt fågeln var som flög just framför fartyget. Så mest tittade vi på fartyg. De flesta var packade med containers ändå upp till fönstren på bryggan. Konstigt att de inte välter. Passagerartrafik lönar sig inte, så de enda passagerarfartygen man ser är de som far just utanför gränsen där de sedan kan spela casino. Sådana fanns flera stycken.

Fiskarbåtarna tittade vi också på. Det finns inte mycket fisk kvar, men lite tycks de hitta. Fast vid årsskiftet blir det förbjudet att tråla.

På ön bor det kanske 20 pers. På 70-talet fanns där 1000, samt en skola. Den har nu vuxit igen....

De flesta hus är också bara ruiner. Nuförtiden fungerar ön närmast som restaurant för folk som kommer med båt från fastlandet. Det kan komma flera hundra på en söndag.

De som är födda på Po Toi har rätt att bli begravda så här:

Så har alla ’indigenous’ rätt att bli begravda på någon kulle i HK. Men det tar plats. En företagare hittade på att bygga små plattor över halva Po Toi som skulle ta en större mängd. Det var bara det att det var illegalt, så det stoppades. Nu finns det små plattor överallt som ingen antagligen orkar föra bort för de väger rätt så mycket. Cementen under vittrar redan bort efter några veckor, men plattorna håller. Företagaren försökte också sälja konceptet till andra, men valde en dag då en stor del låg under vatten efter kraftiga regn.....

Här har kvarlevorna grävts upp ur graven. Det beror på att han legat på ett dåligt ställe o vantrivts o då har det gått dåligt för hans ättlingar. Därför har de flyttat honom någon annanstans.